Såhär är det:

Jag har det väldigt fint här i Los Angeles, med familjen som jag så sällan träffar.

Det är en sanning.

En annan sanning är denna:

Det är så mycket här som gör ont. Ibland är det nästan outhärdligt. Jag har svårt att förhålla mig till det, till obehaget och alla dessa jävla känslor. Förbannat svårt, faktiskt. Så jag skrev den här texten, som ett sätt att hantera allt, att rensa skallen och kunna gå vidare. Hålla ut. Kunna koncentrera mig på allt som faktiskt är bra, fint, ibland nästan fantastiskt.

Det blev en slags fortsättning.

Den finns i Sofis mode idag och imorgon. Jag hoppas förstås att ni läser, och om ni gör det, att ni berättar vad ni tycker, tänker, känner.

Tack.