Jag hade fel i mitt förra inlägg. Och rätt.

Persiennerna må sitta inneslutna i fönsterrutorna, men de rör sig visst. Gungar och har sig. Jag känner mig förhållandevis klar i huvudet, och jag ser det alldeles tydligt.

Förlåt, lilla hjärna. I’m sorry I doubted you.

Tre timmar har jag lyckats sova. Det räcker inte. Jag vill att det onda ska försvinna!