Ikväll åt jag, kärleken och min fina lillebror Axel ett lite underligt – men mestadels väldigt gott – julbord på ett öde Östermalmshotell. Sedan åkte vi hem och såg The Shining. En strålande idé. Eller hade varit. Om det inte vore så att jag skulle ha velat kunna sova i natt.

Två timmar sedan eftertexterna rullade och jag har fortfarande hjärtklappning.