Nu ska min kärleks lägenhet säljas.

I det här sovrummet vaknade vi bredvid varandra varje morgon vårt första halvår tillsammans.
Här hade vi vår första dejt.
Här blev vi kära, och fortsatte att vara det.

Nu har vi helrenoverat, möblerat och sett till att lägenheten är riktigt tjusig.
(Okej, det är mest jag som gjort det – kärleken var tvungen att åka till Göteborg och spela in film, just när vi kommit igång. Tur att jag är så förbannat händig. Seriöst alltså.)

Här ovanför ser ni bilder som lagts upp i annonsen – vad säger ni, visst blev det fint?!

Idag storstädar jag och lyssnar på Hästpojken.
Snart ska vi på bio.
Och imorgon bär det iväg till huset igen, tredje gången på fyra dagar.
Det här är fina da’r.

Den här videon och låten har jag lagt upp förut. Men det struntar jag i. För den är en av de allra allra allra finaste jag vet.

Nu ska jag iväg på middag. Trevlig helg, kära ni.

Kan vi inte bara lyssna tillsammans?

Oj. Jag hade aldrig trott att jag skulle få så många kakelåsikter! Ni bryr er alltså om sådant? Fantastiskt.

Idag skulle vi välja kakel till köket och klinkergolv till hallen, och jag hade – naturligtvis – redan sett ut kandidater till båda rummen. När vi så kom ut till butiken och fick se de utvalda plattorna i verkligheten valde vi – naturligtvis – ingetdera. Det såg helt enkelt inte alls ut som på bilderna.

Istället blev det mörkblå mosaik till köket och ett väldigt ljust, nästan vitt, golv till hallen (jag hade trott att vi skulle köpa ett ljust beige som såg visade sig se nästan orange ut i verkligheten, men plattorna är likadana som på bilden). På lördag kör vi ut lådorna till huset, och inom en månad bor vi mitt i allt det nya.

Jag längtar efter att få visa er hur det blev. Och, ja, förstås – efter att själv se hur det blir!

Nu åker jag och min kärlek till Kakelspecialisten. Vi ska välja kakel och samla vuxenpoäng.

(Jag älskar det blå kaklet, men det röda är god tvåa. Ni som tycker att båda alternativen är fula är inte välkomna hem till vårt hus på te och rulltårta.)

Jag skulle vilja tacka Aftonbladets Jens Peterson för dagens hjärtligaste asgarv. Tack, Jens.

PS. Jag gillar Svenskans etta bäst. Den har mer ”ooompff”, tycker jag. DS.

Finns det inte någonting väldigt lustigt i uttrycket ”vanlig kille” (eller ”vanlig tjej”)? Självklart förstår jag precis vad Magdalena menar, och det är säkert väldigt skönt för henne att ha en kille som inte är en del av den där låtsasvärlden, men det låter ändå kul.

Jag menar… tycker man inte alltid att den man är kär i är ytterst ovanlig?

Liksom: ”jag är kär i en helt vanlig kille. Han är faktiskt inte speciell på något sätt. Helt normal på alla sätt och vis. Medioker, rent av. Alldaglig, utifrån och in. Varken eller, skulle man kunna säga – varken det ena eller det andra. Sticker ut från mängden? Nej, knappast. Faktum är att jag nog inte ens skulle känna igen honom i en folksamling. En gång när han kom hem i sitt blåställ trodde jag faktiskt att han var där för att fixa rören i badrummet, och undrade vem tusan som gett honom min nyckel.”

Skämt åsido: jag hoppas att Magda och Göran blir mycket, mycket lyckliga.

Här har ni veckans Sofis mode-krönika. Den finns i butik idag, imorgon och på torsdag. Och handlar om juldagsfirande, om att ha en hemstad, någonstans att åka hem till.

Nej, vet ni vad. Det här klippet tänker jag skamlöst sno från Hanna Fridéns blogg. Eftersom jag sällan tycker att stå upp är särskilt roligt – jag blir bästan alltid precis sådär besviken som Nour beskriver i klippet. Men dra mg baklänges på en liten vagn, vad fantastisk den människan är!

Och precis som Hanna är inne på måste jag också säga att jag håller med Nour i det allra mesta. De gånger jag haft sex och inte varit riktigt kåt (och call me old fashioned, men gärna också riktigt kär) har det mest blivit pannkaka av alltihop. En jäkligt äcklig, kladdig, långtråkig och pinsam sexpannkaka.

I alla fall. SE KLIPPET! Bara gör’t!