Nu ska jag gnälla lite. Det får man. Åtminstone ibland.

Here goes: Nu när jag ligger sjuk har jag plötsligt tid. Tid att göra sådant man kan uträtta i sängen, utan någon som helst ansträngning, det vill säga.

Till exempel går jag in och läser i några av de bloggar jag inte hunnit läsa de senaste månaderna, och kollar in sådana jag hört om, men inte tagit mig tid att gå in och kolla på.

Det mesta resulterar i besvikelse. Många av de s.k. ”politiska” bloggar som anses vara bra känns för akademiska och ängsliga för att jag ska ha lust att läsa fler än två, tre inlägg. Jag tänker att jag kanske skulle kunna bli lite underhållande upprörd av någon av de ”provocerande” bloggarna, men nej, tyvärr, jag roas inte av sextonåringar som skriver om sina bröstoperationer, dieter eller om hur rika de är. Och av de bloggar som anses vara ”roliga” har jag hittills inte hittat en som faktiskt varit, ja, rolig. (Fejkbloggen ”Söderfamiljen” är, till exempel, bland det mest meningslösa jag läst.)

Nej, det är nog bäst att jag lägger ner datorn och fortsätter att läsa Bodil Malmstens ”Priset på vatten i Finistère” istället.