Människor påpekar ofta att jag ”alltid är sjuk”.
Så häromdagen tänkte jag: jag borde skriva ett blogginlägg och berätta att jag minsann varit frisk i flera dagar.
Men jag hann inte. För när jag kom hem var jag sjuk igen.
Nu ligger jag här och har så förbannat mycket att göra men ingen chans att göra någonting.
Vad gör katten?!
Det blev maj och sommar och jag började jobba som reporter på Aftonbladet Söndag. Min första dag kallades alla anställda till krismöte där det meddelades att hundra personer skulle bli av med sina jobb. Det var en underlig tid.
När jag någon gång lämnade mitt skrivbord satt jag ute på innergården och läste, åt mediokra luncher och goda middagar med de bästa människorna, vi drack vin på uteserveringar och grillade.
En strålande vacker lördag åkte jag, Johanna och Camilla ut till skärgården för att fotografera Johannas kommande vårkollektion. En annan lördag åkte jag och mina käraste ut till Sundbyberg och dansade oss svettiga och galna, och vissa av oss hånglade i hörnen.
Jag blev erbjuden jobb som Aftonbladetkolumnist. En dröm som gick i uppfyllelse.
Maj var en vacker månad. Det var innan allt började gå utför. Då, när jag fortfarande trodde att jag klarade av vad som helst, orkade hur mycket som helst.
——————————————————————————————–
Till skillnad från uppmärksamme väderentusiasten Gunde Svan har jag inte befunnit mig i ett hål i marken den senaste veckan. Alltså har jag inte missat katastrofen i Haiti. Därför har jag skänkt tusen kronor till UNICEF, tusen kronor till Röda Korset och tusen kronor till Läkare utan gränser.
Din hjälp behövs också. Varje krona räknas.
Du och jag, vi har tur. Det är förbannat orättvist.
Jag jobbar en timme för Haiti
Det här är veckans Sofis mode-krönika.
Jag tycker om den. Den känns på något sätt annorlunda än många andra jag skrivit. Jag låg sjuk i sängen och läste, och plötsligt var jag bara tvungen att ta fram datorn och börja skriva. Fånga en tanke.
Jag hoppas att ni läser. Kanske tänker på den någon gång.
Hmmm. En fråga:
Om man tar en bild med blixt, med en ny och tjusig mobilkamera. Ska den då se ut såhär?
(Det här är en överlägset bästa bild vi lyckades få till.)
imorse, någonstans i gränslandet mellan dröm och vakenhet, fick jag ett ord i present
”skymningsvacker”
då tänkte jag på elliott.
Min kolumn i dagens Aftonbladet kan ni läsa här.
Ikväll debuterade min kärlek som dramatiker. Med en fullsatt – och helt enastående – föreställning på Dramaten.
Gissa om jag satt i publiken och var salongens stoltaste flickvän.
Såhär ser veckans krönika i Sofis mode ut.
Det vore roligt om ni ville läsa den.