När jag är sjuk, men ändå måste lämna lägenheten för den kallakallakalla världen utanför, ser jag ut ungefär såhär.

Och så går jag naturligtvis aldrig någonstans utan min älskade dunjacka, den som hänger över stolsryggen inne i köket. Utan den hade jag frusit ihjäl redan i november.

Det känns helt absurt när jag tänker på hur jag gått klädd på vintrarna genom åren. När jag var som dummast och poppigast gick jag omkring i en svart sammetskavaj från H&M, jeans och ett par röda Converse som var två storlekar större än mina vanliga. Så att jag skulla få plats med raggsockar. Om vi säger såhär: Det hjälpte inte jättemycket.

Det är nog det allra bästa med att bli vuxen. Att man slipper frysa.