Jag har en känsla av att mina små månadssammanfattningar är helt ointressanta för er som läser.
Men igår kväll sa min kärlek: när jag såg bilderna på din blogg, de från i somras, då tänkte jag att ”jo, det var riktigt fint, ändå”.
Och då kände jag att de är värda något, trots allt.

Augusti var månaden då mitt huvud gick sönder och allt förändrades. (På bilden i spegeln har all medicin de pumpat i mig börjat verka, och jag upplever att det är heeelt hysteeeeriskt roligt att jag blivit inlagd.)

Men då hade ju nästan hela månaden gått. Innan dess hann jag med att dricka öl i solen, äta kräftor, spela Rock Band, gå på bokreleasefest med Fanny, baka chokladbollar och jobba alldeles, alldeles för mycket.

Dessutom åkte vi lååångt ut på landet och tittade på ett hus med spegelblankt vatten och näckrosor en meter ifrån köksfönstret, en gigantisk och oerhört misskött gård som kändes som vårt drömhus men inte var det. När vi varit där tre gånger tvingades vi inse att vi inte var rätt för varandra, vi och Arken. Och en månad senare hittade vi huset som både var drömmen och skulle bli verklighet.