Kära ni.

Det händer väldigt mycket nu. Plötsliga förändringar. Jag känner inte riktigt att jag hinner med. Vet inte hur jag ska reagera.

I perioder som den här är det väldigt svårt att blogga, av flera anledningar.

Dels för att det känns absurt att skriva inlägg när jag inte kan får vill borde skriva om allt det jag hela tiden tänker på. Jag trivs inte då, när jag tvingas undanhålla de verkliga tankarna och känslorna så att orden som blir över känns som lögn.

Dels för att jag är så förbannat känslig. Tar så fruktansvärt illa upp av sura och illasinnade kommentarer, sådana som skrivs för att provocera och såra. Jo, jag vet att de ”hör till”. Att det är sådant man ”får räkna med”. (Herregud, tro mig, jag vet. Jag har bloggat i fem år och skrivit krönikor i två.) Men jag orkar helt enkelt inte med dem just nu. Det känns så onödigt att bli ledsen över sådant som inte betyder något, när det finns så många andra känslor att känna.

Så. Jag vet inte. Jag kanske inte går in här så ofta de närmaste dagarna. Eller så gör jag det. Jag är inte säker på mycket för tillfället.

Men såhär mycket vet jag: Ni fina som läser här, ni som kommenterar utan att jag behöver få en ond klump i halsen när jag läser era ord – ni måste lova mig att vara snälla mot varandra. Och mot er själva. Bry er om det som faktiskt är viktigt, och försök att skala bort det som får er att må dåligt. Allt kan förändras så snabbt. I en jävla blinkning.

(Nej, jag tänker inte uppmana er att fånga dagen. Men ni får naturligtvis gärna göra det också, om ni vill.)

Until next time,

A.