När jag missade pendeltåget hem med en minut hade jag plötsligt två timmar att slå ihjäl innan nästa gick. Det blev två kokta med bröd och ketchup i solen på Konserthustrappan – och ett par vårkängor att möta barmarken med. Med dem på fötterna känns det som att det förmodligen blir vår väldigt snart.

Nu är kängorna och jag på pendeln, snart hemma. Jag längtar och löser korsord. När jag äntligen kommer fram står jobb och lite mer jobb på schemat. Det blir fint.