Idag hann vi knappt krama David hejdå innan Anna och Mattias knackade på dörren. De hade varit ute på husvisning i trakten och pratade bort eftermiddagen vid vårt köksbord. Många koppar te och sanslösa mängder mackor med brie och aprikosmarmelad blev det. För att inte tala om alla göteborska ordvitsar.

Sedan skrev jag krönika och grät. Den låter som den ledsamma motsvarigheten till att skratta åt sina egna skämt, men det var faktiskt inte min stilistiska briljans som berörde mig så. (Höhö.) Utan helt enkelt ämnet som gjorde ont, ont i hjärtat. Om någon vecka kommer den ut och ni får läsa.

Nu har vi druckit ännu mer te och ska gå och lägga oss. God natt, kära ni.