Min mamma har lärt sig att spela The Heart Asks Pleasure First på piano.

Det irriterar mig något alldeles djävulskt. Inte minst eftersom jag faktiskt har kunnat spela den en gång i tiden. För en sisådär tolv, tretton år sedan. Sedan dess har jag inte spelat piano en enda gång – och nu har alltså mamma fräckheten att vara ungefär tio miljoner gånger bättre än jag.

Alltså måste jag lära mig att spela den igen. Tyvärr har det visat sig att det här med pianospel inte direkt är som att cykla. Inte för mig, i alla fall. Jag minns ingentiiiing. Det ska det bli ändring på. Än så länge kan jag spela de två först raderna (nåväl, jag sätter alla toner en gång av tjugo). Men vänta bara.