Idag har jag promenerat i solen. Oljat in verandan ett andra varv. Lagat och ätit ugnspannkaka. Suttit på trappan framför vårt uthus och läst. Ringt tusen samtal och kunnat bocka av varenda punkt på min att göra-lista. Bokat flygbiljett till Berlin.
Nu ska jag ta ännu en promenad innan det är dags att skriva. Ja, jag borde ha skrivit på dagen istället för på kvällen, men när solen skiner såhär, då är det bara omöjligt.
Fina fina lilla hus.
Veckans krönika i Sofis mode handlar om förändring. Och om kärlek. Jag hoppas att ni vill läsa den.
Jag har haft besök hela helgen och idag har jag jobbat och fixat och grejat. Överhuvudtaget så tar det ganska mycket tid och kraft, det här med att flytta till hus och försöka hitta ett sätt att leva sitt liv i balans. Om nu någon undrar varför min blogg tråkat till sig så förskräckligt.
Förhoppningsvis repar den sig framöver. Det vore så tråkigt om ni aldrig mer ville komma in hit och läsa.
Nu ska jag laga lax i ugn och sen ska vi kolla på The 90’s – ett försvarstal. Jag tror att det kan bli en bra kväll. Som de flesta kvällar här ute.
Min flicka är här, min Fanny. Fina. Jag är så glad, så glad.
Min fredagskväll.
Jag kunde inte sova inatt. Är dödstrött, har huvudvärk och mitt bredband fungerar inte. Måstemåstemåste jobba men min dumma hjärna vill bara sova.
Så om ni undrar varför jag ser så tjurig ut, ja, då är det därför.
Det är så förfärligt skönt att vara hemma igen.
Idag har jag storhandlat och planterat om krukväxter, oljat in verandan och firat våffeldagen i efterskott. Nu blir det krönikeskrivande och sedan tidigt i säng, upp tidigt imorgonbitti – min favorithantverkare Bosse kommer hit halv åtta. Gäsp.
Jag vill passa på att tacka mina vänliga grannar Örjan och Vanessa, som förbarmade sig över mig och mina tio blytunga matkassar och körde hem oss från Ica. Tusen tack!
