Sara som driver härliga webmagasinet Vera har gjort en intervju med mig. Resultatet kan ni läsa här.

Jag ställer alltid upp och svarar på frågor om jag har tid och kraft, och jag tycker verkligen att det är viktigt att man pratar om sådant som känns tufft och svårt. Men det är alltid lika jobbigt att läsa mina egna svar. Jag skäms. Tänker: fan, vad jag gnäller! Uh, det var så hemskt att vara tonåring, att gå i högstadiet, att vara modell. Buhu. Varför kan jag inte bara gå vidare och släppa det där?

Men jag vet ju varför jag svarar. Varför jag går vidare, men inte glömmer. Det pratar jag om i artikeln också.

Om man bara glömmer, låtsas som ingenting. Då var det ju helt poänglöst, alltihop. Jag vill verkligen inte att det ska vara poänglöst.