Kikar igenom gaaaamla bilder, och jag måste säga: såhär kunde alltså en ”dagens outfit” se ut år 2002.

Jag var nitton år, hade snygg frisyr men dålig kamera, och jag gillade uppenbarligen att stå med inåtpekande tår.

I år fyller jag tjugosju. Jag har ingen frisyr alls men en utmärkt kamera, och jag står fortfarande gärna med tårna inåt. Åtminstone på bild.

Det känns lite konstigt. Allt på bilden är borta. Soffan hängde med till Norrköping och blev kvar där, tjockteven gick sönder, antagligen kläderna också. Kameran var gammal och usel redan då. ”Tavlorna” har jag ingen aning om var de blev av.

Det enda som finns kvar är egentligen spegeln, jag tror att den hänger kvar i lägenheten, den som nu är min brors.

Nu ska jag sova. Har feber och huvudvärk. Skönt. Jag som inte tyckte att det kändes tillräckligt jobbigt att gå upp sju imorgonbitti för att åka tåg till Gävle och skriva teoriprov. (Don’t ask.)