ALLVARLIGT.

Har ni inte sett Li Yu Chun sjunga ”I will always love you”, tja, då måste ni göra det nu.

Jag såg klippet i min iPhone mitt på Centralstationen och började stortjuta. (Vilket borde innebära att folk som inte gråter för minsta lilla åtminstone borde bli rörda.)

Så förbannat jäkla vansinnigt fantastiskt bra.

Kikar igenom gaaaamla bilder, och jag måste säga: såhär kunde alltså en ”dagens outfit” se ut år 2002.

Jag var nitton år, hade snygg frisyr men dålig kamera, och jag gillade uppenbarligen att stå med inåtpekande tår.

I år fyller jag tjugosju. Jag har ingen frisyr alls men en utmärkt kamera, och jag står fortfarande gärna med tårna inåt. Åtminstone på bild.

Det känns lite konstigt. Allt på bilden är borta. Soffan hängde med till Norrköping och blev kvar där, tjockteven gick sönder, antagligen kläderna också. Kameran var gammal och usel redan då. ”Tavlorna” har jag ingen aning om var de blev av.

Det enda som finns kvar är egentligen spegeln, jag tror att den hänger kvar i lägenheten, den som nu är min brors.

Nu ska jag sova. Har feber och huvudvärk. Skönt. Jag som inte tyckte att det kändes tillräckligt jobbigt att gå upp sju imorgonbitti för att åka tåg till Gävle och skriva teoriprov. (Don’t ask.)

Alltså – HJÄLP.

Vår glasveranda, ”uterum” eller vad man nu ska kalla det, har just nu besök av en geting, alternativt ett bi, jag lär mig aldrig att se skillnad.

På nära håll ser det verkligen ut som en helt vanlig geting (alternativt bi).

Saken är bara den att…

DEN ÄR STOR SOM EN JÄVLA GRÅSPARV. Uppemot en decimeter lång. Det ser helt bisarrt ut.

Nu önskar jag att min Ronnie vore här. Då skulle han säga ”har du licens för den där?” – det säger han alltid när något är alldeles för stort för sitt eget bästa – och så skulle det inte kännas lika galet läskigt att gå ut i trädgården. (Jag antar att monstret där inne har polare i samma size någonstans.)

Men jag måste gå ut. Ica väntar. Annars får jag varken lunch eller middag idag.

Wish me luck.

Jag har ju alldeles glömt att berätta: finaste lillebror fick jobb på Grönan!

WOOOOHOOOOOHIIIIHAAAAAAYAAAAAY för dig, Axel!

Gissa om jag kommer och pussar på dig på jobbet (och kräks i Vikingagungan, som vanligt).

I dagens Aftonbladet skriver Terri Herrera om ”de nya feministförebilderna”, och jag är en av de utvalda som fått äran att kallas just detta. Det är enormt smickrande, såklart – särskilt när jag är i så ypperligt sällskap.

(Även om jag saknar Underbara Clara.)

Klicka här för att läsa hela artikeln och de andra tjejernas svar!

(Och ja, jag vet att jag ser ut som en av de onda vampyrerna i Twilight på bilden.)

Kolla vad många födelsedagskort jag fått i mailen! Från en massa snälla människor jag inte känner. Så himla gulligt.

Och jag som inte ens fyller år.

Till slut kom en ersättningsbuss och hämtade upp oss i Södertälje hamn.

När den väl kom fram till Gnesta hade sista bussen hem gått.

Bara att andas djupt och lägga en femhundring på taxi. Andas. Djuuuupt.

”Hemma om en timme”? Make that three. Inställt tåg och ersättningsbuss it is.

Om en timme är jag äntligen hemma. 

(Eftersom ni är några som frågat: Jag köpte dem på Din Sko i Nyköping nu i torsdags. De kostade 299 kronor och heter ”Ingrid”. Fint.)