Borde man veta att Taylor Momsen – lilla Jenny Humphrey i Gossip Girl – är sångare och låtskrivare i ett ”alternativt rockband” (Wikipedias definition) som heter The Pretty Reckless?

Det visste i alla fall inte jag. Så, nu delar jag med mig av denna oerhört användbara information till er.

(Jag kan inte säga om jag tycker att låten är bra eller anus – jag fnissar bara när jag ser videon, säger ”hihihi Jenny Humphrey sjunger och har lika mycket svart runt ögonen som i serien! Hihihihi!” Och så hör jag att hon sjunger ”you make me wanna die” och tänker att det var en sorglig textrad. Som är lite svår att ta på allvar när hon i Gossip Girl sjunger den. Kanske annars också. Kanske är jag en hemsk människa.)

Jahapp. Att en så vacker dag kan visa sig bli så vansinnigt värdelös. Didn’t see that one coming.

Inget teoriprov gjort, allt är kaos och jag vill bara hem och lägga mig i soffan med en filt över huvudet.

Lång historia.

Jag är bara så jäkla besviken. Och förbannad.

Tänk att Nyköping är så vackert.

Svårt att förmedla, men ni får tro på mitt ord när jag säger att jag är himla snyggt klädd idag. I samma kläder som igår, visserligen. Men det vet ju inte ni. 

Det här är otvivelaktigt en tillräckligt vacker dag för att ta bussen till Nyköping och skriva teoriprov.

Den här dagen började väldigt mediokert. Ett tag såg det till och med ut att bli en riktig skitonsdag.

Men man kan säga att det vänt nu.

Vi har världens sötaste grannar.

VeckoRevyn samlar namn mot de livsfarliga idealen i modebranschen.

Det är inte mycket att orda om: IN OCH SKRIV PÅ.

Ta ställning.

Tack, VeckoRevyn.

Idag har världens finaste lillebror varit på anställningsintervju på Gröna Lund. Han och jag satt uppe alldeles för sent en natt och fyllde i ansökan, och ärligt talat var det länge sedan jag hade roligare.

Ansökningstiden hade egentligen gått ut, men han blev ändå kallad till intervju, bland elva tusen sökande – och han vet förstås ingenting om sina chanser ännu, men det kändes bra, tyckte han. Iiih!

Det kan jag säga, att får han inte jobbet, då har Grönan gått miste om en alldeles fantastisk medarbetare. (Måhända är jag en liten gnutta partisk, men det betyder inte att jag inte har rätt.)

Lycka till, Axel! Du är den bästa.

Bara så himla himla himla himla himla fin.