Det finns bara en enda plats där jag vill vara. Där är jag inte.

Så jag stannar i sängen.

(Igen.)

Bara en text kvar som måste skrivas de närmaste dagarna, jag har skjutit upp och förträngt, den måste skrivas med lätt hand, glimten i ögat, någon sådan har jag inte, inte nu, jag måste låtsas.

Det tar emot.

Jag hatar att låtsas. Har alltid varit en allt annat än trovärdig lögnare. Okej, det är inte sant. Men den senare halvan av mitt liv har jag inte orkat ljuga, inte velat låtsas.

Jag orkar inte låtsas att jag inte är trött, att jag bryr mig om sådant som saknar mening.

Så jag fortsätter att skjuta upp. Stannar i sängen.