Kattungen i det förra inlägget är inte min. Den ska heller inte bli min familjs. Men två av hans syskon ska bli.

Igår hälsade jag, mamma och min lillasyster Amanda på de två sibiriska kattungarna som snart ska bli deras. Mina nya småsyskon, kan man säga. Jag har hälsat på dem förut, det blev ett kärt återseende, för mamma och Amanda var det första gången. Jag tror att det var kärlek vid första ögonkastet.

Sedan tog jag min fina Volvo och rullade hem till min bästa vän Fanny. Och visst, katterna var härliga, men att hälsa på dem var ingenting mot att få träffa henne, min stjärna. Jag skulle allra helst tillbringa varenda en av dagens timmar i en soffa med henne.

Ingen ser mig som hon, ingen förstår mig, ingen utmanar mig, ingen orkar lyssna på mig, ingen uppskattar min dåliga humor, ingen har överseende med alla mina brister som hon.

Som du.

Som jag älskar dig.