Ibland känns det bara så obegripligt att jag får bo såhär.

Att jag kan äta frukost i uterummet, läsa en stund på altanen i solen, sen sätta mig i bikini framför datorn och jobba ett par timmar.

Att jag kan ta en promenad i solskenet, passera kohagar, åkrar och ängar, bränna mig i nacken och sedan sätta mig och jobba lite till.

Just nu känns mitt liv som en semester där jag fortfarande får allt jobb gjort i tid.

Ja, ibland är det svårt och tungt, men inte nu. Nu har jag det orättvist bra.