Enda tillfället då jag (nästan) önskar att jag inte bodde i hus är nätter som denna.

När vinden viner utanför fönstren, får trädens grenar att rassla och husets väggar att knarra och sucka.

När jag är så uppskruvat mörkrädd att jag med minuters mellanrum är säker på att jag hör fotsteg från nedervåningen, en nyckel i låset, en dörr som öppnas och stängs.

Jag är bara så otrygg just nu. Just i natt.