Det har varit en överkomlig dag. Lite bilkörning, lite Bokmässa, ganska mycket vila och närhet.

Vågar inte ens tänka på hur jag skulle må om jag inte haft Ronnie. Han är fullt medveten om att han från och med nu får vara både pojkvän och bästa vän, och han backar inte. Han finns där helahelahela tiden. Tätt intill.

Vi åt middag nere i hotellrestaurangen, men nu ligger jag uppe i sängen och slökollar på Idol. Måste vila mig så ofta. Ligga och blunda och andas. Man blir väldigt slut av sorg.

Återigen, tack, tack, tack till alla som skänker pengar till Cancerfonden-insamlingen som Fannys familj startat till hennes minne. Tack för alla sms, alla mail, alla kommentarer. De betyder mer än ni anar, och jag är så tacksam. Tack.