Jag har haft världens sorgligaste dröm. Vaknade av att jag skrek och stortjöt och av att Ronnie försökte lugna ner mig. Inte direkt mitt absoluta favoritsätt att börja dagen på.

Drömmar är det tråkigaste som finns att lyssna på eller läsa om, jag vet. (Förutom när det gäller Inception, den verkar ju folk gilla. Inte jag. Den var lika urtråkig som alla andra drömmar.) Så jag tänker inte börja beskriva alla twists and turns som ledde fram till mitt uppvaknandes fruktansvärda dödsångest. Men vi kan säga såhär: Jag födde en liten bebis. Sedan glömde jag bort den. När jag kom ihåg den igen hade det gått flera dagar och den låg alldeles uppsvullen och död i sin vagn. Så då ville jag inte heller leva längre.

(Mitt försvar när jag låg och panikgrät i sängen: ”Men jag trodde att det var en annan dröm! Att jag fick bebisen och sen byttes drömmen ut! Jag visste inte att det var samma!”)

Så, i lugna ner mig-present till mig själv får jag se senaste avsnittet av Gossip Girl till frukosten.