Jag hade egentligen velat sitta framför teven och valvaka redan nu. Men istället gör jag som precis varenda parti och sätter jobben främst. (Okej, inte riktigt alla partier. Som vi vet är risken fruktansvärt överhängande att vi från och med imorgon har ett parti i riksdagen som sätter att sparka ut alla som inte härstammar i rakt nedstigande led från vikingarna och asagudarna främst.)

Det irriterar mig något väldigt, denna besatthet vid jobb. När även de rödgröna bestämt sig för att det är jobben främst som gäller blir det helt omöjligt att skilja partiernas valfilmer ifrån varandra.

Jag blev så besviken när jag såg att till och med vänsterpartiet använder exakt samma trötta jobben främst-slagord i sin film (den obegripliga med ”två tåg” som avgår).

Jag vill inte att vi sätter jobben främst! Jag vill att vi sätter människorna främst.

Att Fredrik Reinfeldt är helt övertygad om att vi saknar människovärde om vi inte jobbar, det köper jag. I hans värld är ju alla som inte jobbar lata, bortskämda, svaga idioter. Men vänstern?!

Vi är inte våra jobb. Vi är väldigt mycket mer än så. Jobben är naturligtvis ofattbart viktiga för vårt samhälle, men så länge jobben utförs av människor och inte av robotar ska människan komma först. För mig heter grunden i ett fungerande samhälle sjukvård, äldrevård, barnomsorg och skola. Vård och skola som utgår från våra behov, inte efter våra plånböcker. De som orkar och klarar av att jobba ska ha bästa möjliga förutsättningar att också ha ett jobb. De som inte orkar och klarar av att arbeta är inte mindre värdefulla. En människas värde mäts inte i kronor och ören. Mätte vi människovärde i pengar hade ju det absolut mest ekonomiskt lönsamma varit att skjuta av alla gamla, sjuka och arbetslösa. Jag tror inte att det är en värld någon av oss vill leva i.

Alltså. Människan främst.

Men nu måste jag jobba.