Jag röstar rödgrönt på söndag. Naturligtvis gör jag det.

För mig är det väldigt enkelt. Jag tror på solidaritet. På en politik som bygger på att de med bättre förutsättningar hjälper dem med sämre.

Jag tror inte på att ”alla människor kan, bara de vill”. Jag tror att alla människor kan – med stöd och hjälp från samhället och de människor som utgör det.

Jag tror inte på elitism, hårdare regler och straff. Jag tror på tolerans, fler resurser, på empati, förståelse och respekt.

Högre skatter? Om så krävs: absolut. Pengar är livsviktiga och alldeles nödvändiga – för dem som inga har. Skillnaden mellan ett ekonomiskt gott liv och ett enastående gott liv är i mina ögon ovidkommande i jämförelse med skillnaden mellan ett drägligt liv och ett i fattigdom. Jag skiter i hur många hundralappar mer eller mindre jag får i plånboken om de rödgröna vinner valet.

Själv är jag nämligen ofattbart lyckligt lottad. Jag lever där jag vill, men den jag vill, och jag tjänar pengar på att göra det jag vill – men ändrar jag mig är det bara att jag flyttar, byter partner eller utbildar mig till ett annat yrke. Och jag är mycket väl medveten om att det inte gör mig till en bättre människa, lika lite som att det skulle vara anledningen till att jag hamnat här. Jag har möjlighet att leva ett oerhört gott liv eftersom jag haft utmärkta förutsättningar – förutsättningar som varit omöjliga om inte samhället stöttat mig och min familj med barnomsorg, utbildning och fysisk och psykisk vård.

”Alla människor kan, bara de vill.” Låt oss säga att det är sant. Det förutsätter att alla i vårt samhälle är övermänniskor helt utan fysiska, psykiska eller sociala problem. Att vi blundar för alla som inte faller in i kategorin friska, välmående och välanpassade, att vi bortser från sociala strukturer, från genus, klass, etnicitet. Att vi låtsas att rasism, diskriminering eller patriarkala strukturer är rena påhitt. Men ärligt talat är jag inte särskilt sugen på att förutsätta, blunda, bortse eller låtsas.

De rödgrönas politik är inte perfekt. Men den bygger på en ideologi som ger individen frihet genom att samhället tar sitt gemensamma ansvar för att denna frihet ska kunna uppnås. En ideologi som vet att genom att hjälpa dem som har det svårast får vi alla det bättre. Som handlar om en långsiktig förbättring för oss allihop, istället för snabba cash i plånböcker som redan är stinna.

Ja, jag röstar rödgrönt på söndag. Det är det minsta jag kan göra för Sverige, efter allt det svenska samhället gjort för mig.