Tänk. När jag skrev den här krönikan förra söndagen var jag ledsen över valresultatet. Ingenting annat. Jag visste att Fanny var väldigt dålig, men jag trodde fortfarande att det skulle vända. Det fanns fortfarande hopp.

Texten, som finns att läsa i Sofis mode den här veckan, handlar om ”Tusen gånger starkare”. Christina Herrströms bok om jämställdhet i skolan som nu blivit film.

I bloggporträttet får man träffa Katrina Jume. Henne tycker jag verkligen om. När vi pratade och mailade blev jag helt knockad av hur klok, smart och cool hon var. Snäll, glad och rolig. Jag hade förväntat mig något annat, nej, jag vet, man ska inte ha förutfattade meningar om människor. Men jag hade trott att hon skulle vara sådär ball och ”attitydig”, och sådana människor gör mig nervös, får mig att känna mig gammal och bonnig. Det är skönt att ha fel.

Fy vad jag har ont i huvudet. Och i ryggen. Sitter och skriver men min hjärna vill inte samarbeta, den bara gnäller över värken, kan inte fokusera. Så är det alltid. Eller, när jag är stressad, orolig, ledsen. Just nu betyder det hela tiden.

I alla fall, läs gärna Sofis mode. Godnattkram.