Wow. Mina humörsvängningar är inte att leka med just nu.

Helgen var fantastisk. Måndagen en känslomässig katastrof. Tisdagen alldeles strålande.

Jag har träffat så otroligt fina människor här så det är nästan löjligt. Upplevt mer av LA än under alla mina tidigare resor hit tillsammans.

Försöker se det som ett slags ljus i det här jävla mörkret. Att nu när jag är ensam kanske jag lär mig att våga mer, att ta chanser, att träffa människor jag kanske aldrig skulle mött om… om jag inte längtat så efter sällskap, vänskap, mänsklig kontakt.

Tisdagen, oj. Vilken. Dag. TACK JOHANNA! Du underbara. Tack Daniel, tack Mikey. Det var så bra. Skulle ta en halv evighet att beskriva, antagligen skulle det inte ens gå. Alla de små sakerna som gjorde dagen – och natten – alldeles spektakulär. Detaljerna. Alla underliga sammanträffanden. ”Only in LA”, sägs det. Men jag har varit här förut, så många gånger, och aldrig fattat vad det är som händer bara i LA. Nu vet jag.