Tidigare i veckan fick jag ett mail om P3:s och SVT:s satsning Musikhjälpen. De samlar in pengar som ett led i kampen för att stoppa människohandel med barn, och man skänker pengar samtidigt som man önskar en låt. Läs mer om insamlingen här.

Det finns bara en person jag vill tillägna en låt. Att välja låt är svårare – vi har så många som är våra.

Men det som skulle betyda allt för mig är att få lyssna till hennes röst i radio. Och ingen låt passar väl bättre än ”Tillägnan”.

Fanny, den här låten är till dig. Av dig, till dig. Din!

Du som i tid och evighet är min bästa vän, min skyddsängel, min tjej.

Du som fick mig att tro på villkorslös kärlek. Kärlek som aldrig dömer, aldrig sviker, aldrig bleknar.

Du som får mig att leva vidare, för att du aldrig skulle gå med på att jag gav upp.

(Jag hoppas av hela mitt hjärta att du lyssnar.)

…

Min allra mest älskade vän Fanny Hed Jonsson gav upp kampen mot cancern den 21:a september i år. Hon hann fylla 25. Strax innan sin död sjöng hon tillsammans med sina vänner i jazzbandet ”En liten trio” in fem av sina älsklingslåtar på skiva. Jag förstår inte hur hon orkade, hur någon vars lungor redan gett upp kunde sjunga så ofattbart vackert. Å andra sidan är det mycket jag inte förstår. Hur någon så ljuvlig, vacker, klok, rolig och stark kan tas ifrån oss. Hur vi som älskar Fanny över allt annat ska klara oss utan henne.

När Fanny spelade upp ”Tillägnan” för mig första gången grät jag. Annars grät jag aldrig inför henne, inte de sista månaderna. Jag hade ju bestämt mig för att vara en motvikt till allt det sorgliga och onda. Men när jag satt på hennes sängkant på den palliativa avdelning där hon tillbringade sina sista veckor i livet och lyssnade till hennes röst, så ren och klar och levande, då fanns det inte en chans att hålla emot. Men det var okej. Jag har alltid gråtit när jag hört henne sjunga. Hon hade nog blivit mer orolig om jag varit oberörd.

Det har gått tre månader sedan Fanny dog. En evighet, ett ögonblick. Skivan hon spelade in, de fem låtarna hon sjunger och två instrumentala versioner av låtar hon ville sjunga in men aldrig hann, fick titeln ”Tillägnan”. Jag lyssnar på den dygnet runt. Mitt sätt att bära henne med mig. Titelspåret är kanske det allra vackraste. Ikväll hoppas jag få höra det i P3.