Jag är i Stockholm i fyra dagar, jobbar och springer runt och gör ärenden, sover gott bredvid mamma i dubbelsängen. Fullspäckat schema, den typen som brukar ge mig stresshuvudvärk och ångest, men nu är det bara skönt. Så länge jag håller igång hinner inte allt det svåra ikapp.

I måndags var jag hos optikern för synkontroll, fick veta att jag har en rätt ordentlig ”dold skelning”. För första gången i mitt liv fick jag alltså en förklaring till varför jag alltid, alltid ser dubbelt. (Jag måste fokusera hårt på ett föremål för att se det tydligt, och då blir allt runt omkring dubbelt istället.) Har aldrig försökt ta reda på varför eftersom jag, pinsamt nog, utgått från att det är helt normalt och att alla andra också ser världen i två upplagor. (Som om inte en vore nog.)