Äter pyttipanna och kollar på ”I love you, Phillip Morris” på dvd.

Skönt att det är så vansinnigt stökigt här och att jag ser ut som en bakfull mullvad där jag sitter och kisar med mina inflammerade ögon – annars hade jag nog känt mig lite ensam. Nu är jag bara tacksam att ingen är här och behöver se eländet.