Det har varit två sådana där dygn som jag kommer att bära med mig. Länge, kanske alltid.

Jag tog tåget in till Stockholm i söndags eftermiddag, för att äta middag med Anna. Planen var att åka hem igen måndag morgon. Men söndagen blev så mycket mer än en middag, det blev drinkar och sedan en natt full av dans och sång och mer dans och ännu mer sång, eftermiddagsfrukost på fik och sedan middag igen, den här gången med våra fina sluskar till pojkvänner, och så mer dans och sång och en idiotisk nattpromenad på isen och…

Två helt sanslöst intensiva dygn senare är jag tillbaka i huset. Min kropp mår inte hundraprocentigt bra just nu, men det får det vara värt.

Förresten har jag blivit sugen på att blogga lite mer. Jag och Anna pratade lite om det igår. Goda och onda cirklar. När man bloggar sällan tar det emot varje gång man ska skriva ett inlägg, ”det borde vara mer innehållsrikt, finare bilder, lika bra att skippa det helt”. Och tvärtom. När man bloggar ofta känns det mycket mer naturligt att lägga upp en bild, ett youtubeklipp, några rader om hur man mår, utan någon större press. Och de små, till synes irrelevanta inläggen ger ju liksom de viktiga. Man får igång tankarna – och lusten att dela med sig av dem.

Vi får se. Kanske blir det så. Jag hoppas det, för egentligen gillar jag ju verkligen att blogga. Saknar det när jag halkar ur bloggandet, som man saknar en kompis man brukade prata med varje dag, om smått och stort.

Har ni några tankar om hur man kommer igång med bloggandet efter en längre svacka får ni väldigt gärna kommentera. Borde jag kickstarta på något sätt? Gå efter något särskilt… schema? Härma andra bloggare jag tycker om?

(Känns lite fånigt att fråga om råd, jag har ändå bloggat i snart sex år. Men är helt klart ur form. Och förresten är det inte fånigt att hjälpas åt, även om det handlar om något så, eh, ”i-landsproblematiskt” som bloggsvackor.)