Alltsåååå! Jag har SÅ himla mycket att göra idag. Jobb, städa och ställa iordning huset innan katterna kommer imorgon, köra in till Stockholm och äta middag med Annsofie som flyr landet i nästa vecka.

Och så blev det såhär istället. Jag kan bara inte resa mig ur soffan. Det gör för ont. Visst, det gör ont att ligga här också, men inte på långa vägar så ont som när jag försöker sätta eller ställa mig upp.

Vad som hänt? Ingenting, förutom att jag är en idiot. Sedan jag kom hem från Thailand har jag levt på ett sätt som min kropp inte klarar av. Stress, dålig sömn och alldeles för mycket alkohol. Nu har min magkatarr vaknat igen och jag har bara mig själv att skylla. Men det hjälper liksom inte att tänka så. Inte när jag ligger dubbelvikt och grinar av smärta i tolv timmar. Då känns det inte ett dugg lättare även om jag kommer ihåg att allt är mitt eget fel.

Ronnie är just nu inne i Gnesta och köper magmedicin åt mig. Kanske hjälper det med Losec. Hoppashoppashoppas. Planen är att jag ska lyckas jobba några timmar imorgon – eller, ja, det finns inga alternativ – innan vi kör till Arlanda för att hämta finaste älsklingskissarna som har flugit flygplan över hela Europa för att komma till oss. Jag vill inte att de ska ha en sjuk mamma som bara ligger och tjurar, nej, jag måste skärpa mig.

Nu ska jag fortsätta läsa Bengt Ohlsson och tycka synd om mig själv (jo, det kan vara synd om en även om smärtan är självförvållad!).