Igår åkte jag och Anna in till Skärholmen – jag lockade henne med att vi skulle gå på IKEA i Kungens Kurva – och jag släpade direkt in henne på Skärholmens Zoo och köpte den allra största kattklätterborgen. Den tog upp precis hela bagageutrymmet, så det blev lite svårt att handla på IKEA sedan. Hoppsan.

Biianka och Baryshnik tycker att det där med snö och kyla, det är väldans jättekonstigt. Jag försöker se till att de är ute åtminstone en liten stund varje dag, men de springer mest in i uterummet och lägger sig i utemöblerna och väntar på att bli insläppta och på att våren ska komma. Så… om de nu ändå ska leka inomhus största delen av tiden i flera månader framöver tyckte jag att de förtjänade ett ställe som bara är deras, där de kan vässa klorna och busa hur mycket de bara vill (och så tyckte jag att vår soffa förtjänar att få lite avlastning vad gäller klovässningen).

När vi satt hemma hos Anna och såg schlagern kunde jag inte sluta tjata om hur mycket jag längtade till att komma hem och ”få se deras miner!”. Och mycket riktigt. Jag kom hem framåt midnatt, släpade upp borgen till huset, och leken kunde börja. INSTANT SUCCESS!

När de lekt en stund fick jag dåligt samvete för att Ronnie inte fick vara med och se hur lyckliga de var, så jag filmade en stund åt honom, lite familjevideo sådär. Nu finns den lilla videon på youtube, med min allra mest älskade Fanny på sång. Den låten passade så himla bra till lek och bus, kände jag.

Visst är de fina? Visst är jag värsta snälla kattmorsan? Jaaaa!