Jag är verkligen ingen gå-på-loppis-tjej. Inte för att jag har något emot det. Jag kommer mig bara väldigt sällan för. Det krävs oftast att någon släpar med mig, och när jag väl är där, skrotar runt bland pinnstolar och hörnskåp och gamla pälsar, är det alltid samma saker jag letar efter: Väggklockor och gamla böcker.

Väggklockor eftersom jag varken tycker om att ha klocka på armen eller att behöva kolla på mobilen jämt och ständigt, men ändå är smått manisk med att alltid veta vad klockan är. Då är det bra att ha väggklockor uppsatta här och var. Och så tickar de så fint, jag blir lugn och trygg av tickandet, speciellt sedan jag flyttade ut till mitt hus. Alltså kan jag inte få för många väggklockor – och det skadar ju inte om de är fina, också. Som klockan överst i inlägget. Den hittade jag för nästan inga pengar alls när Anna och Mattias drog med mig till Re-Furn, en möbelloppis här i Stjärnhov, i söndags. Snart ska den sättas upp här i mitt lilla arbetsrum.

Och gamla böcker! Åh, ni anar inte hur lycklig jag blev när jag hittade de här Shakespeare-översättningarna i en papperskasse i loppisens bokhörna. Från 1861! Kolla bara typsnittet.

Jag erkänner att jag aldrig kommer att sätta mig och läsa dem från pärm till pärm, men de är underbara att bläddra i. Allra finast är nästan att det i slutet av varje bok finns ”anmärkningar” där översättaren förklarar svårbegripliga begrepp. Till exempel förklarar Carl August Hagberg vem Robin Hood är: ”Robin Hood var en beryktad anförare för fridlösa på Richard Lejonhjertas tid. Hans kaplan var brodren Tuck. Båda förekomma i Valter Scotts Ivanhoe.” Jag blir bara alldeles fnissig av att tänka på att det skrevs mer än hundra år innan alla västerländska barn genom Disney lärde sig vem Robin Hood var – han var ju den där snälla räven som tog från de rika och gav till de fattiga!

Så har jag också fått lära mig att Eglamour var ett vanligt namn på älskare i teaterpjäser. Det hade jag ingen aning om. Det känns bra att jag vet det nu.

Tio kronor styck fick jag betala för böckerna. Det kändes skamligt, nästan som att stjäla. Men jag klagar inte.