Det blev en ledsen krönika den här veckan. Inget annat var möjligt, tyvärr.

Önskar att jag kunde säga att det blir lättare. Att jag kunde säga det och att det vore sant.

Och jo, kanske blir det lättare. Åtminstone att hantera inför andra. Det är värre inför mig själv. Jag är så svår att lura.

Bloggporträttet handlar om Nicole Warne från Australien. Hon är helt underbar, verkligen. Åker jag någonsin till Sydney tänker jag definitivt bjuda henne på te eller drinkar och säga tiotusen gånger hur fin och härlig hon är. Stackars Nicole, hon lär ju tycka att jag är heeelt normal.

Nu ska jag och Ronnie se ett avsnitt av Californication och dricka ett glas hej då-vin, för imorgon lämnar han mig för sex dagar i Oslo. Tur att jag har katterna, och er.