Här sitter jag och jobbar idag. Har precis lämnat den första Lady Gaga-texten, som ska gå i morgondagens Aftonbladet.

Det finns definitivt betydligt sämre nödkontor än lobbyn på Beverly Hills hotel. Det enda problemet är att det är lite svårt att koncentrera sig, eftersom det kommer fram folk var femte minut och vill prata lite – eller ta en bild. Som den här ovanför.

”Du ser bara så härlig ut där du sitter”, sa den någorlunda smakfullt plastikopererade och väldigt vänliga damen. ”Låt mig fotografera dig! Det blir ett minne för livet!”

…okej.

Hon hade lite problem att ställa in skärpan, min personliga fotograf. Jag sa att det blev ju himla fint ändå.

Den här bilden fick jag dock be en kille som jobbar på hotellet att ta.

”Jag har precis skickat in en artikel till en svensk tidning och skulle behöva en bild på mig utanför hotellet, en närvarobyline liksom”, sa jag.

”Yeah right”, sa han. ”Du är bara en turist som vill ha kort på dig själv! Erkänn!”

Men han tog åtminstone bilden.

(Förresten. Jag har gula strumpbyxor på mig. Det är inte en misslyckad brun utan sol-bränna.)

Just nu sitter jag inne på damtoaletten och skriver. En man i fyrtioårsåldern som hemskt gärna vill bli stand up-komiker – gissar jag, eftersom han drog en sisådär sjuttiofem skämt inom loppet av tio minuter – tycker nämligen att jag ska sitta och skratta åt hans skojighet medan jag väntar på att pappa ska komma och plocka upp mig med bilen. Det tycker inte jag. Jag vill hellre blogga.