Överallt hemma hos min pappa hänger och står smutsiga ramar med bilder av mig som liten. Det tycker jag är fint.

Nu tar vi en paus i krönikorna som jag lägger upp på nätet. Jag kommer nämligen att vara utan dator ett tag nu, och har inte haft möjlighet att lägga upp texter i förväg. Men jag har lovat er sextiofyra texter och givit er femtiofyra, så de sista tio dyker snart upp.

Det känns så himla orättvist – jag har varit hemma och tagit det lugnt de senaste dagarna, sagt nej till allt och bara vilat. Och vad händer då? Jag blir sjuk, såklart. Dunderförkylning på gränsen till influensa, perfekt såhär dagen innan jag ska flyga upp till Seattle för att träffa mina kusiner för första gången. Tack för den!

Vet ni, jag längtar hem så fruktansvärt mycket. Alldeles löjligt hur hemmakär jag blivit. Har varit här en vecka och är här en vecka till, det känns som en evighet.