Så, det är en riktig skitkväll. Men en sömnig flicka kröp åtminstone in under min arm nyss och purrade någonting som lät ungefär som ”vi kollar på ett avsnitt House till, tycker jag”. Så nu gör vi det.

Och hon är så varm och mjuk och liten och fluffig att allt gör lite, lite mindre ont.