Den här veckan har jag en krönika i tidningen som handlar om kärlek och vänskap, för att uttrycka det sådär extra vagt.

Och så har jag intervjuat en hemskt rar tjej som heter Ania till bloggporträttet. Hon ser lite bister ut på bilderna, men jag lovar, det är hon inte. Hon sa det själv: ”när jag träffar folk som läser bloggen säger de alltid ’hjälp vad du ler mycket!'”.

Tusen, tusen tack för alla de fina, stöttande och uppmuntrande kommentarerna till mitt inlägg om skiten i mitt kommentarsfält. De gör verkligen allt lite lättare. Hjärta er.