Livstecken.
avWow. Min dygnsrytm är verkligen spektakulärt usel. Jag har precis satt i mig två portioner spaghetti carbonara och slagit mig ner för att ta tag i dagens andra ordentliga arbetspass. Känns liiiite som att det börjar bli dags att styra upp mitt liv, yes, no, yes?
Jag önskar verkligen att jag hade något att dela med mig av. Något roligt eller klokt eller intressant eller så. Men det har jag inte. Allt bara rullar på här och jag gör mitt bästa för att hänga med.
Är världens sämsta bloggare för tillfälllet, med som ni vet går ju sådant upp och ner. Just nu: ner. Vet inte vad jag ska skriva, vilka bilder jag ska lägga upp, vad ni är intresserade av att få veta. Känns lite som att vad jag än gör blir det fel – en skitfånig tanke såklart, när nästan alla som läser bloggen är så otroligt snälla, fina, generösa, uppmuntrande och omtänksamma. Lovar att jag snart är tillbaka med bättre humör och vettigare inställning.
Om det är något särskilt ni funderar över, typ hur mycket Biiankas päls hunnit växa ut eller vilken färg jag har på naglarna just nu (eeh), don’t be shy, fråga!
PS. Insåg just att man ser på bilden att mina naglar är turkosa. Tusan också. DS.