Just nu är jag smått besatt av den här låten. Ronnies bästa vän Peter spelade den på vår (väldigt tidiga, jag vet) kräftskiva igår och sedan dess har den i stort sett gått på repeat i mina hörlurar. Jag vet inte ens om det är hiphop eller vad man ska kalla musikstilen, jag tycker bara så mycket om soundet i refrängen.

Ronnie har väldigt roligt åt att jag gillar låten – han tjatar om att det låter som en pinsam ”skämtlåt”. Och det kanske det gör. Jag orkar uppriktigt sagt inte bry mig. Den är gullig och fastnar i skallen som tuggummi under skon. Klibb, klibb.