Såhär såg mitt nya kontor ut första gången jag såg det.

”Vi ska bara isolera, smälla upp några väggar, lägga golv, sätta in dörrar och bygga ett loft”, sa min hyresvärd Tobbe. ”Sen kan du flytta in.”

Sex veckor senare öppnar jag en dörr (som definitivt inte fanns där senast) och kommer in här:

Helt seriöst trodde jag att jag… hamnat på fel våning, eller så. Jag menar, det har tagit sex månader att fixa en vattenskada i vårt hus, men knappt en och en halv att skapa ett rum från scratch? Damn. Antar att det handlar om hur man prioriterar (och det enda som är säkert är att våra hantverkare här hemma prioriterat något helt annat än oss).

I alla fall – jag älskar det! Älskar, älskar, älskar! Jag vet inte var jag hade föreställt mig, men helt klart något väldigt mycket mindre, mörkare, ruffigare. Det här kontoret är ju finare än de flesta ettor jag sett! Tror dock att jag ska måla trappan och räckena vita, har inte riktigt bestämt mig ännu.

Lilla Biianka har mått ganska bra sedan vi kom hem från djursjukhuset i torsdags kväll, bara så att ni vet. Ronnie får vara hemma och ta hand om henne idag, för jag ska till Ikea och köpa skrivbord! Möblerna kommer att bli ett hopplock av sådant jag tar med från huset, gamla prylar som inte fick plats när Ronnie bytte kontor och det absolut billigaste Ikea har att erbjuda, min ekonomi tillåter ingenting annat. Det gör ingenting alls, såklart. De kommer ju att stå i allra finaste kontoret!