Ah. Sista chansen att köpa veckans nummer av Sofis mode idag.
Jag skriver om ätstörningar.
Vilket känns lite pinsamt, med tanke på att den senaste krönikan som lades ut på nätet handlade om samma sak. Men till mitt försvar skrev jag den förra krönikan i februari, och den senaste… ja, häromveckan.
Dessutom är det onekligen ett ämne med många nivåer, lager, ingångar.
Ni får väldigt gärna köpa och läsa den.
Laddaren till mitt kamerabatteri har varit borta i veckor. Nu är den upphittad och jag plåtar i snitt 800 bilder om dagen. För att väga upp.
Bland annat så känner jag att PhotoBooth inte gjorde mina Made By Noemi-strumpor rättvisa. Alltså: här är några ”riktiga” bilder.
Ååh.
Jajamen.
Sådant här lyssnar jag på i natt.
Frågan är om det går att ha vackrare hår än såhär.
(Bilderna gör det inte rättvisa. Det är det ljuvligaste hår jag sett i hela mitt liv. Men magiskt hår kan inte fångas genom kameralinser.)
Så, vad är hemligheten?
”Eeeh… jag tvättade det efter gympan igår?”
Ah.
Jag har älskat Lena Sundströms krönikor i snart halva mitt liv. Det är ganska länge.
Ändå lyckas hon bli bättre och bättre.
Hur går det till?
Om jag någon gång träffar henne ska jag göra mitt yttersta för att hälla i henne alldeles för många glas Pinot Noir och få henne att avslöja alla sina hemligheter.
Läs hennes alldeles fantastiska krönika om jämställdhet i förhållanden här.
Här är jag.
Foto: Annika Marklund a.k.a jag.
Det kom en kommentar till det här inlägget.
”Ursäkta men är du medveten om att din underläpp är helt sned? Det är som att den är helt avhuggen. Inte så snyggt direkt. Hur folk kan vilja fotografera dig är ett mysterium.”
Kära Ullis!
Ja, jag är medveten om att min underläpp är lite assymetrisk. Sådant får man höra en hel del av när man jobbar som modell. Jag skulle dessutom kunna upplysa dig om väldigt många andra fel med mitt utseende.
Men! Det tänker jag inte göra.
Jag kan nämligen inte tänka mig något som vore mer onödigt.
När jag intervjuade den tyska författaren Charlotte Roche för ett par månader sedan sa hon en sak jag tyckte var väldigt tänkvärd.(Okej, hon sa extremt mycket som var tänkvärt.)
Hon menade att ett sätt att bli mer bekväm med sin kropp och sitt utseende är att verkligen anstränga sig för att heller inte irritera sig på, eller kommentera, andras utseende.
Det tror jag stenhårt på.
Ju mer vi hånar, förlöjligar eller kommenterar andra negativt, desto hårdare blir vi också mot oss själva.
Det ökar vår medvetenhet om sådant som egentligen är totalt jävla irrelevant.
Om vi istället gör tvärtom – verkligen ser till att inte fokusera på att våra medmänniskor har onoppade ögonbryn, kladdig mascara, dålig hy, celluliter, ful kjol eller skor som är so last season – kommer det att påverka vår syn på våra egna kroppar och utseenden positivt.
Jag tycker att du ska prova det, Ullis.
(Själv tycker jag förresten att min underläpp är perfekt. Den är fyllig och trevlig att kyssas med.)
