Såhär fin blev jag när otroligt talangfulla Sofia Lind målade mig i akvarell. Jag kan inte minnas att jag någonsin blivit akvarellmålad förut. Det känns lite extra speciellt.

Tusen tack, Fia. Du är så bra!

Valresultatet blev precis så som jag var rädd för. Nästan ännu värre.

Fortsatt styre för alliansen, med SD som vågmästare.

Vi lever nu i ett land med ett rasistiskt parti i riksdagen. Det går knappt att ta in.

Men. Det viktigaste av allt är att vi vägrar ge upp. Vägrar vänja oss. Att vi aldrig slutar kämpa för ett land där alla är lika mycket värda och behandlas därefter. Ett land där solidaritet, rättvisa, tolerans och medmänsklighet vinner över egoism, girighet, rädsla och främlingsfientlighet.

Det är mer livsviktigt och nödvändigt än någonsin att vi engagerar oss, att vi inte skyggar för diskussioner, att vi aldrig böjer oss och ger efter för det hårda, kalla, diskriminerande och omänskliga samhällsklimat Sverigedemokraterna står för.

Jag är övertygad om att var tjugonde myndig svensk inte är rasist. SDs framgångar handlar om så mycket annat. Om utanförskap, rädsla, otrygghet och okunskap. Om klyftor mellan fattiga och rika. Om att vi misslyckats med att skapa ett samhälle där alla människor känner sig sedda, delaktiga och värdefulla. Är det någonting vi måste göra så är det att kämpa stenhårt för ett mer medmänskligt Sverige. Brutalitet föder brutalitet, hat föder hat, rädsla och otrygghet föder främlingsfientlighet. Men vi måste tro på att värme och kärlek är starkare än rädsla och hat.

En sak kan jag lova. Den här bloggen kommer inte att sluta att handla om politik bara för att valdagen är över. Politik handlar om ideologi, visioner, grundläggande värderingar. Det genomsyrar allt. Hur vi ser på vårt samhälle, på oss själva och på varandra. Hur vi behandlar våra medmänniskor, vår miljö, hur vi formar vårt samhälle åt kommande generationer. Det här är ingenting som försvinner eller blir mindre viktigt för att valet är avgjort.

Den ideologi, de visioner och de värderingar jag står för och tror på nådde inga framgångar i det här valet. Det betyder bara att vi alla måste jobba hårdare.

Jimmie Åkesson hade rätt i en sak ikväll. Han citerade Christer Björkman och sa: Imorgon är en annan dag.

Det är helt sant. Varje ny dag är en chans till förändring. Let’s make it count.

Jag hade egentligen velat sitta framför teven och valvaka redan nu. Men istället gör jag som precis varenda parti och sätter jobben främst. (Okej, inte riktigt alla partier. Som vi vet är risken fruktansvärt överhängande att vi från och med imorgon har ett parti i riksdagen som sätter att sparka ut alla som inte härstammar i rakt nedstigande led från vikingarna och asagudarna främst.)

Det irriterar mig något väldigt, denna besatthet vid jobb. När även de rödgröna bestämt sig för att det är jobben främst som gäller blir det helt omöjligt att skilja partiernas valfilmer ifrån varandra.

Jag blev så besviken när jag såg att till och med vänsterpartiet använder exakt samma trötta jobben främst-slagord i sin film (den obegripliga med ”två tåg” som avgår).

Jag vill inte att vi sätter jobben främst! Jag vill att vi sätter människorna främst.

Att Fredrik Reinfeldt är helt övertygad om att vi saknar människovärde om vi inte jobbar, det köper jag. I hans värld är ju alla som inte jobbar lata, bortskämda, svaga idioter. Men vänstern?!

Vi är inte våra jobb. Vi är väldigt mycket mer än så. Jobben är naturligtvis ofattbart viktiga för vårt samhälle, men så länge jobben utförs av människor och inte av robotar ska människan komma först. För mig heter grunden i ett fungerande samhälle sjukvård, äldrevård, barnomsorg och skola. Vård och skola som utgår från våra behov, inte efter våra plånböcker. De som orkar och klarar av att jobba ska ha bästa möjliga förutsättningar att också ha ett jobb. De som inte orkar och klarar av att arbeta är inte mindre värdefulla. En människas värde mäts inte i kronor och ören. Mätte vi människovärde i pengar hade ju det absolut mest ekonomiskt lönsamma varit att skjuta av alla gamla, sjuka och arbetslösa. Jag tror inte att det är en värld någon av oss vill leva i.

Alltså. Människan främst.

Men nu måste jag jobba.

Klart som fan att jag är röd, idag som alla dagar. Idag syns det bara lite extra. 

Anna är glad i biomörkret. Vi har sett ”Tusen gånger starkare”. Den borde alla se – särskilt alla som jobbar eller planerar att jobba inom skolan. 

Barsk Mona på kavajslaget. Heja heja!

Mamma hälsar på! Hon visar bilder på sina älsklingskatter, som ju också råkar vara våra älsklingskatter. Ronnie trånar.
Nu steker de kantareller. Ronnie och mamma, alltså. Jag har storstädat och tvättat hela dagen och unnar mig att sitta och slöa. Mobilblogga och läsa kvällstidningarna. Gött.

Ja, det här är en IKEA-dag. En ovanligt smärtfri sådan – jag har bara EN vagn. EN! Det är första gången. Att köpa ”lite smått och gott” är helt klart trevligare än att möblera ett helt hus. Fyra av fem toasters!

Det här är vedervärdig läsning.

Fullständigt livsviktig sådan.

Läs, snälla ni.