Alltså – HJÄLP.

Vår glasveranda, ”uterum” eller vad man nu ska kalla det, har just nu besök av en geting, alternativt ett bi, jag lär mig aldrig att se skillnad.

På nära håll ser det verkligen ut som en helt vanlig geting (alternativt bi).

Saken är bara den att…

DEN ÄR STOR SOM EN JÄVLA GRÅSPARV. Uppemot en decimeter lång. Det ser helt bisarrt ut.

Nu önskar jag att min Ronnie vore här. Då skulle han säga ”har du licens för den där?” – det säger han alltid när något är alldeles för stort för sitt eget bästa – och så skulle det inte kännas lika galet läskigt att gå ut i trädgården. (Jag antar att monstret där inne har polare i samma size någonstans.)

Men jag måste gå ut. Ica väntar. Annars får jag varken lunch eller middag idag.

Wish me luck.

Jag har ju alldeles glömt att berätta: finaste lillebror fick jobb på Grönan!

WOOOOHOOOOOHIIIIHAAAAAAYAAAAAY för dig, Axel!

Gissa om jag kommer och pussar på dig på jobbet (och kräks i Vikingagungan, som vanligt).

I dagens Aftonbladet skriver Terri Herrera om ”de nya feministförebilderna”, och jag är en av de utvalda som fått äran att kallas just detta. Det är enormt smickrande, såklart – särskilt när jag är i så ypperligt sällskap.

(Även om jag saknar Underbara Clara.)

Klicka här för att läsa hela artikeln och de andra tjejernas svar!

(Och ja, jag vet att jag ser ut som en av de onda vampyrerna i Twilight på bilden.)

Kolla vad många födelsedagskort jag fått i mailen! Från en massa snälla människor jag inte känner. Så himla gulligt.

Och jag som inte ens fyller år.

Till slut kom en ersättningsbuss och hämtade upp oss i Södertälje hamn.

När den väl kom fram till Gnesta hade sista bussen hem gått.

Bara att andas djupt och lägga en femhundring på taxi. Andas. Djuuuupt.

”Hemma om en timme”? Make that three. Inställt tåg och ersättningsbuss it is.

Om en timme är jag äntligen hemma. 

(Eftersom ni är några som frågat: Jag köpte dem på Din Sko i Nyköping nu i torsdags. De kostade 299 kronor och heter ”Ingrid”. Fint.)

Borde man veta att Taylor Momsen – lilla Jenny Humphrey i Gossip Girl – är sångare och låtskrivare i ett ”alternativt rockband” (Wikipedias definition) som heter The Pretty Reckless?

Det visste i alla fall inte jag. Så, nu delar jag med mig av denna oerhört användbara information till er.

(Jag kan inte säga om jag tycker att låten är bra eller anus – jag fnissar bara när jag ser videon, säger ”hihihi Jenny Humphrey sjunger och har lika mycket svart runt ögonen som i serien! Hihihihi!” Och så hör jag att hon sjunger ”you make me wanna die” och tänker att det var en sorglig textrad. Som är lite svår att ta på allvar när hon i Gossip Girl sjunger den. Kanske annars också. Kanske är jag en hemsk människa.)

Jahapp. Att en så vacker dag kan visa sig bli så vansinnigt värdelös. Didn’t see that one coming.

Inget teoriprov gjort, allt är kaos och jag vill bara hem och lägga mig i soffan med en filt över huvudet.

Lång historia.

Jag är bara så jäkla besviken. Och förbannad.