För två år och fem dagar sedan tipsade jag om Elinkans blogg. Jag skrev om hennes ljuvliga hår och krassa uttryckssätt.

Nu har Elin tagit sitt pick och pack och flyttat till nystartade Radar Magazine. Här bor hon nu.

Såhär två år och fem dagar senare har hon blivit rödhårig och kanske ännu ljuvligare. Jag smyger in hos henne ofta, ofta. För att se på bilder och tänka ”ååh”.

Allra finast tycker jag att det är när Elin spatserar omkring i skogen i sina vackra klänningar. Så att det känns som att bläddra i en gammal sagobok.

(De underbara bilderna är förstås från Elins blogg.)

Erik Grönwall. Bara ååååh åh åh åh åh åhhååååååååååååååh.

Om man känner att man skulle vilja bli en klokare människa kan man, liksom jag, ägna en stund åt att läsa (om) Lena Sundströms femtio senaste Aftonbladetkolumner.
Bara några av de jag tycker allra mest om: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10. Läs, läs, läs. De är alldeles, alldeles fantastiska.

(Eller så kan man klicka hem hennes nya bok, Världens lyckligaste folk. Man kan faktiskt gärna göra både och.)

Jag upptäckte just att min intervju med Christer Lindarw har lagts upp på aftonbladet.se. Ni som har plus-abonnemang kan läsa den här.

Gör gärna det.

Dels för att det, enligt mig, är ett bra reportage. (”Om jag får säga det själv”, ska väl tilläggas, för ordningens skull. Och det får jag ju.)
Dels för att jag fick slåss en hel del för att det skulle få se ut just såhär. Ibland kan även artister som varit i branschen i trettiotre år glömma att ett tidningsreportage inte är samma sak som en reklamtext. Då kan vissa konflikter uppstå.

Men framför allt tycker jag att ni ska läsa det för att Christer Lindarw är en klok, öppen och brutalt ärlig människa som berör, ända in.

Titta så fin den blivit, bloggen.

(Förresten fanns det 133 fantastiska låtar i Höstpromenad-Spotifylistan sist jag kollade. Tusen, tusen tack till Tobias som tog initiativet, och till alla som lagt till sina bästa promenadlåtar!)