Nu har jag gjort en liten länklista över mina krönikor.
Ganska konstigt att jag inte kommit på den idén tidigare.
Ni hittar den i högerspalten, under den rosa rutan med länkarna till de andra Sofis mode-bloggarna. Och längre ner i inlägget.

Det är inte alla krönikor jag skrivit, men många (och tyvärr inte i någon kronologisk ordning alls). En del har inte lagts upp på Sofis modes sajt – efter vad jag förstått hanns det helt enkelt inte med ett tag, och det går inte att komma i kapp.

Förhoppningsvis läggs de upp så småningom. Å andra sidan känns de väldigt inaktuella nu. Kanske lägger jag upp dem själv i framtiden.

I alla fall! Om ni har tråkigt kan ni klicka runt i den. De är publicerade i Sofis mode, Aftonbladet, Metro och Norrköpings Tidningar. Vissa krönikor är snart ett år gamla, andra är nya. Somliga är bra, andra väldigt bra (min åsikt), andra riktigt kassa. Man kan inte alltid vara på topp, men jag har brytt mig om allt jag skrivit om. Varenda vecka.
Det är jag stolt över.

När jag länkade dem var det pinsamt lätt att se mönster. Det blir mycket ätstörningar, mycket ideal. Mycket feminism. En hel del vänskap, en hel del familj. Populärkultur. Kärlek. En jävla massa känslor.

Gott så.

En ny krönika ligger uppe från Sofis mode, här. Om att bli vuxen. Minns ni när vi diskuterade det här på bloggen?

Det var i alla fall av rena egoistiska skäl – jag behövde inspiration! Och det fick jag av er. Som alltid.

Tusen tack.

Läs gärna min nyhetskolumn i dagens Aftonbladet här.

Läs min nyhetskolumn, publicerad i dagens Aftonbladet, här.

Jag kommer att flytta på mig i några dagar, kära ni.

Ni kommer istället att hitta mig här:

Bloggen är en slags tillfällig blogg.
En undantagsblogg.
Skapad för att stötta och samla människor som på olika sätt berörts av femtonåriga Therese Johansson Rojos fruktansvärt orättvisa öde.
Therese som aldrig hann fylla sexton.
Som mördades av två skolkamrater på en avslutningsfest natten till i söndags.

Jag skulle vilja att alla ni som någon gång läst min blogg klickar er in på LLFU – Bloggen om Tess och lämnar efter er några rader. Till Therese, henne familj eller vänner.
Eller kanske till alla de andra som förlorat ett barn, ett syskon, en vän.

Jag hoppas att ni tar er tid.
För det finns mycket med nätet som är otäckt, men också mycket som är helt makalöst.
Som gör att vi kan stötta människor vi aldrig ens träffat, utbyta tankar och ge kärlek.

Ta vara på det. Och på varandra.

Vi ses här.

Idag finns ett nytt nummer av Sofis mode ute. Jag tycker att ni ska skaffa er den och läsa min krönika.

Nu ska jag jobba sönder mig i fjorton timmar. Jag hoppas att er tisdag blir lite lugnare än min.

Nu under eftermiddagen hände något ovanligt:

Min inkorg började fyllas av mail från män.

De flesta handlade om att jag plutar med läpparna och nedvärderar killar som runkar till unga, nakna och barbieretuscherade flickor i herrmagasin. Andra menade att de utan tvekan skulle runka till den provocerande författaren Charlotte Roche vilken kväll som helst. Eller möjligen till mig.

Det var inte särskilt svårt att gissa att den här krönikan kommit upp på nätet.

(En direkt fortsättning på den här.)

Att rubriken som ligger uppe på Aftonbladet.ses huvudsida är ”Runka till det om ni kan” gör ju inte direkt att färre läser och känner sig manade att kommentera och maila. De är inte dumma, de där rubriksättarna!

Jag halvligger just nu i min säng och skriver en ny, även denna på tema jämställdhet/könsroller. Hmm.
Man skulle kunna säga att jag placerar mig i ett fack.
Tur att det är ett fack jag trivs i.

Ny krönika uppe nu – här.

En som inte handlar om vare sig ätstörningar eller skönhetsideal.

Utan om kärlek.

Nu, mina vänner, ligger förra veckans krönika uppe här.

Läs, vettja!

Nytt nummer av Sofis mode idag betyder ny krönika. Om ett väldigt intressant ämne, tycker jag själv. Ni borde definitivt läsa den.

Ni läser veckans krönika i Sofis mode, hoppas jag.
Dels för att den är bra.
Dels för att nästa krönika knyter an till den, och den borde alltså inte hoppas över.

Så himla fint att få läsa om vad ni har för er idag! Det önskar jag att jag fick veta varje dag. Hålla lite koll på er. En slags illusion om närhet.