Tre dagar kvar. Sen kommer du.

Så fånigt. Ronnie har varit i Göteborg i lite mer än ett dygn, han kommer hem ikväll, och ändå längtar jag så att det gör ont i magen.

Jag brukar inte vara sådan. Inte alls. De första tre, fyra dagarna brukar kännas som en lättnad, tid att andas, tänka.

Kanske är det just därför. Jag orkar inte tänka nu. Knappt andas. Inte prata med någon.

Med honom kan jag vara tyst. Ändå inte ensam.

Tur att du finns, älskling. Kom hem nu tack puss.

Enda tillfället då jag (nästan) önskar att jag inte bodde i hus är nätter som denna.

När vinden viner utanför fönstren, får trädens grenar att rassla och husets väggar att knarra och sucka.

När jag är så uppskruvat mörkrädd att jag med minuters mellanrum är säker på att jag hör fotsteg från nedervåningen, en nyckel i låset, en dörr som öppnas och stängs.

Jag är bara så otrygg just nu. Just i natt.

Åh gosh. Jag hade lyckats glömma hur ljuvlig hon är.

Det finns bara en enda plats där jag vill vara. Där är jag inte.

Så jag stannar i sängen.

(Igen.)

Bara en text kvar som måste skrivas de närmaste dagarna, jag har skjutit upp och förträngt, den måste skrivas med lätt hand, glimten i ögat, någon sådan har jag inte, inte nu, jag måste låtsas.

Det tar emot.

Jag hatar att låtsas. Har alltid varit en allt annat än trovärdig lögnare. Okej, det är inte sant. Men den senare halvan av mitt liv har jag inte orkat ljuga, inte velat låtsas.

Jag orkar inte låtsas att jag inte är trött, att jag bryr mig om sådant som saknar mening.

Så jag fortsätter att skjuta upp. Stannar i sängen.

Det är så konstigt. Jag får väldigt mycket jobb gjort för tillfället.

Jag som brukar kunna sitta och våndas i timmar, dagar, med samma ofärdiga text. Men inte nu.

Mamma tjatar om att jag måste vara snäll mot mig själv. Kanske är det här ett sätt. Kanske är jag undermedvetet omtänksam, ger mig själv en present, att slippa stirra in i ett blankt Worddokument två timmar innan deadline.

Oavsett är jag tacksam.

Skulle du ligga här hos mig? Bara glömma allt?

Jag testar olika gratisprogram för filmredigering, och ville egentligen bara se om det här programmets filer gick att ladda upp på Youtube. Det gick, men tog väldigt lång tid – videon såg mycket bättre ut utan de här urfåniga effekterna som jag bara lekte med för att se hur de såg ut, men att småkissarna är ursöta ser man ju ändå!

En sak är säker. Jag kommer aldrig någonsin att köpa någonting från Pixmania.com.

Jag var en idiot och kollade inte upp sajtens rykte innan jag redan betalat. Fullkomligt genompuckat.

Den dagen då jag skickar in en kopia på mitt leg och en telefonräkning (?!) till en webshop, ja, om den dagen någonsin kommer, då är det i en framtid då jag blivit naiv som ett spädbarn.

Nu har jag pratat med kundtjänst och kundtjänstmedarbetaren påstår att de gör såhär när namnet på Visakortet inte överensstämmer med leveransadressen, vilket den gör i mitt fall. Någon annan förklaring fick jag inte. Nu är köpet annullerat och jag hoppas verkligen att jag får tillbaka mina pengar illa kvickt.

(Alla ni andra gör naturligtvis som ni vill. Det här är bara min upplevelse. Men nu har ni åtminstone tagit del av den.)