Det är så förfärligt skönt att vara hemma igen.
Idag har jag storhandlat och planterat om krukväxter, oljat in verandan och firat våffeldagen i efterskott. Nu blir det krönikeskrivande och sedan tidigt i säng, upp tidigt imorgonbitti – min favorithantverkare Bosse kommer hit halv åtta. Gäsp.
Jag vill passa på att tacka mina vänliga grannar Örjan och Vanessa, som förbarmade sig över mig och mina tio blytunga matkassar och körde hem oss från Ica. Tusen tack!
Man får väldigt gärna läsa min krönika i Sofis mode den här veckan också. Såhär ser den ut.
Se där. Blå himmel. Det var väl inte så svårt?
I dagens Aftonbladet skriver min Ronnie en fin kolumn. Jag gillar den extra mycket eftersom den får mig att framstå som en jäklarns redig tjej. Läs den här.
Trams och tonåriga manér på hallgolvet i väntan på att tvättmaskinen ska centrifugera klart.
Jag har lagat lunch till två härliga karlar – torsk och potatismos serverades – och ska nu ta itu med krönikeskrivande. Det är en helt okej dag, ändå. Särskilt så länge jag inte tittar ut genom fönstren.
Den här bilden tog jag på tomten igår. Det var tio plusgrader i skuggan och en stund senare åt jag sockerkaka och drack saft på verandan i jeans och behå. Brände mig lite lätt. Gick ut och sprang sju kilometer i solskenet. Kokade sylt och gräddade plättar.
Nu, ett dygn senare, fryser snödropparna ihjäl under ett decimetertjockt snötäcke. Min käraste Erika som skulle hälsat på har sommardäck på bilen och fick stanna hemma. Det visade sig att jag överbelastade mina trasiga knän under löprundan, så nu får jag luta mig mot väggarna för att ta mig fram i huset.
Vad hände?
