Vi satte på oss våra tunnaste och tjusigaste vårkläder och gick på kylig finpromenad. Kallt? Absolut. Men det var det så värt för att få känna, om så bara för en stund, att våren verkligen är inom räckhåll.

Efter åtta dagar på resande fot har min Ronnie kommit hem igen. Alltså känns det väldigt mycket härligare att prata med honom än att sitta framför datorn – trots att mitt galet fina arbetsrum blev helt färdigt inatt.

Nu drar han ut och springer och jag traskar iväg och köper creme fraiche. Önskar er alla en strålande kväll.

Nu när vi ändå är inne på Emil Jensen.
Han är ju faktiskt mannen bakom en av världshistoriens absolut roligaste ”låtar”.
Har du inte hört den? I så fall måste du lyssna.
Har du redan hört den? Lyssna igen!

Med tanke på att det just nu är så kallad ”middagstid” borde jag antagligen ställa mig i köket och laga middag.

Men jag är ju så förfärligt sugen på mazariner.

Och ni vet väl att jag är en sådan där superhärlig spontan och busig tjej som tar vara på varje ögonblick eftersom livet lärt mig att aldrig ta någonting för givet och bla bla bla?

Vi säger så. Skål!

Jag var inne hos bloggkommentatorerna och de länkade till det här inlägget.

Det stod klart och tydligt att det handlade om en ung kvinna som kämpat mot cancer och nu somnat in. Att inlägget är skrivet av hennes man, som beskriver sin Annas sista tid, och hur deras lilla dotter reagerat.

Ändå klickade jag på länken. Eller kanske just därför.

Och nu har jag gråtit hejdlöst i tjugo minuter.

Fanfanfanfanfanfanfanfanfanfan.

Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha?
Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?
Integritet, vad har den nånsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig

Åh.

¿Qué? Jag har sovit i tio timmar. Vad tusan skulle det vara bra för?!

Känns ju som att halva dagen har gått nu.

Om någon undrar vad jag pysslar med så sätter jag ihop mitt skrivbord. Och som lite av (självutnämnd) Ikeamöbelihopsättarexpert säger jag bara: helvete vad svårt det här är.

Men vill man sitta vid ett fint skrivbord och jobba får man lida pin, heter det ju.

Jag skruvar ihop Ikeamöbler och lyssnar på vår alldeles fantastiska Höstpromenader-playlist. (Tänk va. Att den visade sig vara lika bra året om! Jag kan inte tacka er nog, alla ni som bidragit till att göra den så bra.)

Just nu spelas den här låten. Ja, den ni kan se här ovanför, alltså. Åh.

Saknar du en låt i världens bästa playlist? Berätta det för mig!

Min syster Wendi vet sannerligen hur man smörar för sin storasyster.